livetfrandenljusasidan

Du känner mig, du känner mig så väl
Dina fasor, dina våndor
Finns också i min själ.

Har varit ute och ridit en två timmars tur idag. Red till ett vattenfall en bit härifrån. Stod en stund och lyssnade på ljudet från fallet och kramade om varandra.  Det går upp och ner, mitt i gråten kommer skratten. Då man plötsligt minns något galet. något typiskt henne. man önskar man hade de inspelat, eller ännu bättre på film.
Men det finns alltid saker man borde gjort som man aldrig gjorde. Fast de är ju de vi inte ska fokusera på. Vi ska fokusera på det vi faktiskt gjorde och sa.

Jag kan ärligt säga att det hade inte gått utan Lovisa, jag går sönder inombords och det enda som håller ihop mig är hon. Vi har varandra. Vi gråter ihop, kramas och håller om varandra, skrattar och håller varandra i handen när det behövs. Finns ingen jag hellre hade haft här.

Så trots att hemlängtan just nu är obeskrivlig. så finns det ett lugn. ett osagt, vi tar oss igenom allt.