livetfrandenljusasidan

Vi åkte hem. hem för att hemlängtan blev på tok för stor , hem för att begrava en bästa vän.

Bäste herr majskrok!
Fy Fy Fy vad vi saknar dig här nu.
Önskar att vi hade dig med oss eller var hemma
och kunde gosa och äta torkade maskar och annat tillsammans.

en slemmig nyförlöst doris!

Här kommer lite bilder från när kvigan kalvade i fredags!

Dags för en liten uppdatering ifrån oss här borta! Dagarna rullar på och vi blir varken dummare eller klokare.. Trots att det är många tankar som rullar i skallen konstant så är det alltid skönt att hålla sig sysselsatt.
I torsdags va de tänkt att vi skulle brännmärka kalvar och avlusa hästar men regnet vräkte ner hela dagen, så vi fixade i ordning alla sadlar i stallet, städade ut alla fd koboxar, vi tog en tur runt sjön med kanoten, sen red vi även en liten sväng.

Igår var det fredag, vi sopade alla gångar runt husen, förberedde för våra 20 indier som skulle komma. Fixade i ordning runt dammen och körde förbannat mycket jord upp till växthuset. Efter middagen åkte John & Myrna till Williams lake, Jordon åkte till skogs för att hugga ned lite träd. Olivia tränade big cal i rund-korallen, och jag (elin) hade en underlig känsla att vår lilla kviga (som enligt john absolut inte va dräktig) skulle kalva.

Försökte prata med Lowa och Lisa om att ta in henne, men eftersom vi inte alltid får göra som vi själva vill fick jag till slut övertalat lowa att hjälpa mig ta in henne i rundkorallen.
Slängde in en bal hö och döpte kvigan till Moa! Moa som inte skulle va dräktig då hon bara är en liten 2-åring började krysta 15 minuter efter hon anlänt till korallen...
Som tur va hade Jordon på sin radio i skogen och kom hem körandes fort som attan. Säcken sprack och ut kom 2 små ben och en tunga som rörde sig iderligen.

Vi hejade på Moa och krystade och andades med henne men inget hände, och eftersom John inte har nån mobil fick vi ringa grannen Don som kom åkandes 15 minuter senare. Under dessa 15 minuter hann även Moas höft hoppa ur led.. stackars lilla moa...
Don hade långt svart krulligt hår, saknade nån tand här och där men tvekade inte, utan hoppade in till Moa med sin trucker-keps & sina kjedjor, då moa inte kunde gå pga av sin urhoppade höft fick han på kjedjorna och moa haltade iväg och ramlade i leran.
2 minuter senare föddes (slets) Doris ut! typ hälften så stor som en vanlig kalv men hon mådde fint och efter en timma och lite hjälp av Jordon stod Doris upp, dock hade Moa lite svårt att fatta att hon skulle stå still. Men allting löste sig till slut.

Efter det serverade Lovisa middag till gästerna (jag var tydligen för sketen enligt myrna för att servera)  sen tog vi happy, big cal och chyenne på en barbacka tur ut till kossorna.

Idag är de lördag och vi åt våfflor till frukost klockan 9 :)
Sen fick vi veta att vi skulle ha turridning kl 11 & 13 samt en häst&vagn tur vid 14. Men så blev de inte riktigt då våra kära indier ångrade sig och bara ville ha en ridtur. Så vid elva red jag, Lowa och olivia iväg för en en-timmas tur med 8 indier. Hem kom vi och fick veta att de skulle komma en grupp på 8 indianer och rida, vi hade även ett par som skulle på en 2 timmars-tur runt sjön.

Lunch åt vi inte förran halv fyra, och ni som känner mig vet att jag inte är trevlig utan mat i magen och då indianerna inte var dom vasste knivarna i lådan uppstod de en viss irritation.
Allt gick i alla fall väldigt bra, och nu sitter vi efter att ha ätit tre rätters. Lowa som vanligt åt lika stor portion som John & Jordon.
Nu ska vi ut och paddla, hoppas på lite bävrar!
Just de! john såg en stor björn idag, hoppas den visar sig i morgon när vi åker till kyrkan!

Så nu vet ni vad vi pysslar med!
PUSS & KRAM

Visst kan jag tänka. På allt vi inte fick gjort, och på allt vi planerade att göra. Våra utomlandsplaner...
Men då gör det bara mer ont i hjärtat. mer ont i själen.

Istället kan jag tänka på allt vi fick gjort, alla saker vi gjorde tillsammans. Alla fina sms, samtal och kort
jag fick av dig. Dina fina ljus du köpte och gjorde till micke och mig.
Jag kan tänka på dom gångerna då åt för mycket godis, fick sockerkick och skrattade i timmar.
Jag kan tänka på husvagnshits som du tog med dig till chappen och rockade loss i baksätet.. och du trodde att vi var i jönköping när vi var påväg till småland.

Jag kan tänka på din sombrero du köpte och hur lycklig du var över din krutpistol. Hur du älskade att sjunga till magnus uggla trots att du var helt tondöv och inte kunde en enda låttext... eller när du försökte sjunga för barnen i afrika och det var så illa att ingen förstod dig. men de spelade ingen roll..
Vi skrattar med dig, och jag vet att du är med oss.

Men ändå kan jag inte komma ifrån de faktum att du inte längre finns. jag kan inte blunda och låtsas om att allt kommer bli bra när vi kommer hem. för det kommer va så tomt. så tomt utan dig.
lilla älskade vän.

Idag föddes ett litet stoföl hemma hos vår kära mor!
Så roligt med en ny liten häst, allting har gått bra enligt mamma, men hemlängtan
blir inte mindre om man säger så!

Uppdateringen har aldrig varit sämre, men det finns varken ork eller tid ibland.
Dagarna rullar i alla fall på och för tillfället har vi en kristen ungdomsgrupp här på gården som anlände i söndags kväll! Ett jättetrevligt gäng på 7 personer och vi har spenderat gårdagen och idag med att plocka sten på åkrarna, sen har vi huggt ved och Lowa har kört omkring i pick-upen som de ufot hon är!

Igår kväll tog vi ut kanoterna och tog en 3 timmars tur runt sjön! Vi såg örnar som dök ner och fångade fisk, efter en stund fick vi syn på en bäver som vi följde efter och vid ett tillfälle simmade han under vattner 30 cm från våran kanot. Efter det paddlade vi vidare och då de regnade lite fick vi se två regnbågar brevid varandra. Paddlade vidare till ett av örnnästena och fick se örnungar högst upp. Njöt även av en fantastisk rosa himmel och en jättefin solnedgång.

Såg även Loomar, ankor, kanada gäss, hägrar, jordekorrar, rådjur, rävar så nu väntar vi bara på björn och pumor!
Ikväll äter vi middag tillsammans med gruppen, det blir lite sketcher och sen blir de nog en kanot tur igen. Denna gången tar vi med kameran och hoppas få se herr bäver igen.

Fick tre fina brev idag! Och vi blir så glada och det värmer verkligen själen! Så tack snälla Desse, Josef och Farbror Anders!

Annars händer de inte så mycket, vi jagar kossor som rymmer, lagar staket, mjölkar, matar, borstar hästar, lagar mat och försöker njuta av dom sista veckorna! Vi saknar alla er där hemma.

Var finns du nu när allt är över
Och var finns allt vi sagt och gjort
Alla fina skratt & minnen
Din konstanta glädje, ditt smittande skratt

Livet blev tömt på ljus och mening
Men kvar finns jag, utan dig.
Vår älskade lilla vän.

Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
Att allting kommer ordna sig till slut

Och jag vill skrika högt över hela världen
hur besviken man är på livet & hur de tär på själen
hur orättvisst och fel det är.

Men en sak har jag lärt mej nu, om du hittar nån att älska , älska allt du kan
släpp aldrig taget.

Uppdateringen är kanske inte den bästa just nu, men vi hoppas att ni där hemma har förståelse. Vi mår bra i alla fall. Dagar knallar och går, vissa dagar är vidriga. Man gråter när man vaknar och man gråter sig till sömns på kvällen. Andra dagar går utan att man varken skrattar eller gråter.

Igår var vi på rodeo, och det var faktiskt jätteroligt. Soffan hade älskat det. Det var helt galet, det inledes med lite sång och "presidenten" hälsade alla välkommna.

Sen började det med 4 lag med 3 personer i varje som skulle fånga en vild häst, sätta sadel på den och rida en viss sträcka. Efter det var team-roping, barrel race, calf-tying, bronc riding, bull riding, steer riding, bull-dogging och massa annat. Vi filmade en massa och när vi kommer hem och internet är lite snabbare kommer vi lägga upp filmer osv.

Idag är vi ensamma (jag, Lowa & Olivia) vi har mjölkat, matat kalv, hyvlat stockar och skrapat fönster. Nu ska vi snart och kolla kalvar. Sen får vi se vad vi hittar på. Solen skiner på oss idag, och vi har 15 grader varmt.

Saknar er alla där hemma. ta hand om er!

Elin här...

Först vill jag börja med att tacka min kära farbror och faster för deras fina inlägg tidigare idag. har dock inte fått något brev ännu, men det tar sin lille tid med snigelpost. Hur som helst, ett jättefint inlägg som värmde hjärtat, jag och Lovisa uppskattar alla kommentarer vi får, all fin stöttning från er där hemma.

Idag mjölkade vi som vanligt kon i ladan, idag fick vi bara ut 4 liter jämfört dom andra dagarna då det har varit mellan 8-12 l vid varje mjölkning.
Vilade resten av förmiddagen, nattsömnen funkar inte som den ska tyvärr. vilket bidrar till att kroppen inte klarar av att funka som vanligt. är skönt att ibland kunna greja och tänka på annat. får dåligt samvete när vi inte kan hjälpa till lika mycket som innan, och de är inte alls roligt att lägga allt på Lisa & Olivia, men jag hoppas att vi snart är tillbaka igen.

Efter lunchen gick vi ut och körde gödsel till bla växthuset, grejade lite där inne. Sen kom regn och hagel och vi startade en maskin tvätt för att sedan duscha och läsa lite. Lowa gröpte även ur en flis jag lyckades få in under nageln när vi bråkade med kon i ladan.
Nu sitter vi och väntar på kvällsmaten, kl är 17:00 här för tillfället. Dagen har gått helt okej, man känner sig dock ganska vilsen i allting. men de är skönt att veta att vi snart är hemma igen. och mitt i allt de jobbiga så finns de saker att glädjas åt. våra älskade ungar Ellen & Leo. våra underbara familjer, våra fantastiska far & morföräldrar, alla goa vänner.

Jag vet att tillsammans klarar vi detta, vi klarar allt. jag tvivlar aldrig på Lovisa. skulle aldrig göra. Varje gång jag är ledsen, oavsett tid på dygnet, så tröstar hon mig, och jag henne. vi ligger och pratar, kramar om varandra. håller handen tills vi somnar. det den ena inte orkar göra på dagen hjälper den andre till med, och vise versa. jag är så tacksam, så otroligt tacksam att vi är tillsammans. har varandra.

och ni där hemma, va rädda om er.

Det händer inte så mycket. Under gårdagen mjölkade vi kon i ladan, sen vi fick åka med John för att leta efter en förvunnen kalv. Grejade lite i växthuset och efter lunch åkte vi med Myrna in till stan.
På fredag åker vi på inomhus rodeo i Williams lake, det är ändå något vi båda ser fram emot.

Vi försöker så gott det går på dagarna. Men man finner ingen glädje i arbetet här längre. Man har ingen ork till att göra nånting. Vi sitter i vårat fönster ut mot sjön på kvällarna, skriver lite, pratar lite. Och visst känns de bättre då. Men ändå vaknar man varje morgon med inget hopp.. inget hopp alls.


Jag vill ändå säga, till våra fina familjer och underbara vänner att era ord, era fantastisk fina ord hjälper och värmer. Det är så skönt att veta att vi har er där hemma som stöttar oss. stöttar oss i allt.

Men dagarna rullar på, och man finner tröst i dom konstigaste stunderna. som att tröstas av en liten svart katt.

Säg mig vad ska jag göra
Nu när du inte längre finns här
Du gav mig värme
Du var mitt ljus, du var min värld

Och ändå faller regnet
Som det gjort i tusen år
Ja ändå faller regnet
Runt omkring mig där jag står

Vänner - jag har många
Men kloka ord och sällskap
hjälper inte nu
För det enda som kan fylla
detta tomrum
Denna längtan efter lycka
det är du


Vi går genom livet på darrande ben
I varje öga bor en sorg
I varje bröst en sten