livetfrandenljusasidan

Visst kan jag tänka. På allt vi inte fick gjort, och på allt vi planerade att göra. Våra utomlandsplaner...
Men då gör det bara mer ont i hjärtat. mer ont i själen.

Istället kan jag tänka på allt vi fick gjort, alla saker vi gjorde tillsammans. Alla fina sms, samtal och kort
jag fick av dig. Dina fina ljus du köpte och gjorde till micke och mig.
Jag kan tänka på dom gångerna då åt för mycket godis, fick sockerkick och skrattade i timmar.
Jag kan tänka på husvagnshits som du tog med dig till chappen och rockade loss i baksätet.. och du trodde att vi var i jönköping när vi var påväg till småland.

Jag kan tänka på din sombrero du köpte och hur lycklig du var över din krutpistol. Hur du älskade att sjunga till magnus uggla trots att du var helt tondöv och inte kunde en enda låttext... eller när du försökte sjunga för barnen i afrika och det var så illa att ingen förstod dig. men de spelade ingen roll..
Vi skrattar med dig, och jag vet att du är med oss.

Men ändå kan jag inte komma ifrån de faktum att du inte längre finns. jag kan inte blunda och låtsas om att allt kommer bli bra när vi kommer hem. för det kommer va så tomt. så tomt utan dig.
lilla älskade vän.